"Akvarell Konstens hus, Luleå. Anders Wallin avstår däremot, kanske av praktiska själ, från inglasning av sin stora målning Översikt. Det tjänar bilden på. Närheten till papperet och färgpigmenten ger en helt
annan känsla av delaktighet och närvaro. Wallin har experimenterat respektlöst med vatten, pigment, och rostig plåt som fått lämna färgspår i det tjocka 640 grams-papperet. Med rotborste har stora partier tvättas ur. Färgpigment har påförts både som transparenta och täckande sjok. Resultatet blir en slags monumental visualisering av mötet mellan vatten, sjöbotten och ljusets spel över vattenytor i vad som kunde vara ett skärgårdsmotiv men som likna gärna kan uppfattas som en abstraktion."
Bertil Sundstedt, NK 10 april 1999
"Ljusa och lätta möter oss Anders Wallins genomarbetade akvareller. Skikt på skikt, ibland i form av collage, lägger han antydningar av linjer eller former till varandra utan att de förlorar sitt behärskat fria formspråk. Det är ett känsligt spel med strukturer och färger. Ofta utgör rektangeln eller kvadraten den sammanhållande struktur mot vilken färg och form får spela. I "Skärgård" antyder dessa vars struktur lösts upp av det intensiva ljuset från himmel och hav. Många av målningarna hämtar inspiration från kust och hav. Anders Wallin visar även några oljor. Här tillåter han färgen ta plats i fria, balanserade former. Intensivt blått balanseras mot guld och brända toner i ett välavvägt spel mellan färg och form. Den flera meter stora, fritt hängande duken "Delta" bryter mot övriga utställda verk. Dess virvlande varma former känns som en explotion som satt jordens inre i gungning. Stråk av sand ger struktur och tyngd åt denna rörelse."
Ingrid Larsson, april 1999
"Konst är en känsla. Anders Wallin behärskar den. I en ickeföreställande bild skapar han förnimmelser... av landskap, en kropp, ett föremål. Kanske är det skickligare än att måla föreställande. Han sätter betraktarens fantasi i rörelse. Och så har han en mycket stark färgkänsla."
Eva Josephson, Södermanslands Nyheter (Kultur & Nöje) 25 april 1998
"Det var som skärgårdsmålare Anders Wallin inledde sin konstnärliga bana. Då var tekniken akvarell...Numera hittar man ofta ett akvarellpapper i botten på hans bilder, men ovanpå kan både kopparplåt och silduk finnas...Att tämja materialen är inte i hans smak, snarare att lära känna dem och utnyttja dem på bästa sätt. Akrylglas är den senaste passionen, något han började arbeta med inför en utsmyckning av affärscentrumet Nacka Forum utanför Stockholm."
Kattis Streberg, Sörmlands Nyheter 18 april 1998
"-Jag började som skärgårdsmålare, men uttrycker mig numer abstrakt. Ändå menar Anders Wallin att naturmålaren i honom finns kvar. Han har behållit uttrycket fast den exakta avbildningen inte längre finns kvar i hans verk... Papper, plåt och andra vardagsmaterial i kombination med akvarell, billackfärger och bladguld ingår i hans bilder. Han experimenterar friskt och jobbar ofta i storslagna format... Anders Wallins idé är att göra abstrakt sköna och rytmiskt artikulerade bildytor där spår, fläckar, fyrkanter skapar harmoni."
Lokaltidningen, vecka 48 1997
"Anders Wallin tycks vara fascinerad av det lite söndriga och fragmentariska, oxiderat järn, t ex. Hans bilder för ibland tanken till repade och rispade väggar och husfasader, fläckar och spill som man kan se lite varstans i vårt stora gemensamma vardagsrum. Men: han ger "förfallet" en ansiktslyftning, han nästan idylliserar det, ger det en förgyllning, en estetisk framtoning."
Lars-Erik Selin, 1997
"I lördags kom de på plats i Forum Nacka, de stora plexitavlor...Åtminstone fram till den 12 maj kan konstintresserade Nackabor njuta av Wallins färgstarka uttryck..."
Ryno Quantz, Nacka Varmdö Posten 29 april 1997
"Wallin är en kunnig drömmare. Han skapar en mycket behaglig, säker konst. Och han är lekfull ibland..."
Olle Berquist, Södermanlands nyheter 1996
"Anders Wallins konst skvallrar om experimentlusta och kärlek till starka färger... Färgstarkt och dekorartivt blir omdömet."
Ulla Brogren, Norrköpings tidningar 1996
"...när jag kom in slog färgerna emot mig vackert gnistrande och de sinnrika kombinationerna av olika material satte fart på fantasin... i det lilla formatet han har åstadkommit riktiga läckerbitar, små smycken och juveler. Vackra ting."
Peter Ekström, Nerikes Allehanda 1996
"Anders Wallin är en färgromantiker som i sina abstrakta bilder inbjuder till en flödande dans bortom tid och rum. Det finns en dramatisk kraft i många av hans akvareller. Reduktionen, rytmen, och formens mysterier fascinerar. "
Jörgen Klinthage, Arbetet 20 05 95
" Från akvarellens genomskinliga värld där det krävs att man gör rätt från början kan Anders Wallin ge sig till att att bearbeta kopparplåtar på det mest brutala sätt. Han slipar och målar, etsar och lägger lager av färg ovanpå varandra. Resultatet blir mycket vackert, riktigt spännande och väcker vilda associationer med sina abstrakta uttryck. Färgen blir ibland en egen kraft när han låter ultramarin dominera som i " Det stora blå ", " Blått minne" och " Fasad ". "...Hans konst kräver i alla fall att man sjunker in och låter färgen börja leva inuti en. Därtill är han en mycket sensuell artist."
Marianne Holm, Hallandsposten 25 03 95
"Anders Wallin visar med sina verk i Lilla Galleriet inte bara att han är en fascinerande färgbehandlare med ett drivet sinne och förmåga att ställa samman klangsköna ytor till koloristiska helheter, utan också att ge åt ytorna kompositionell spänning och berättande innehåll... Det sker i ett tecknat och måleriskt manér med vilket han förenklar och renodlar de stämmningslä = ägen och det dramatiska innehåll som ett motiv, det må vara hus, en hamn, en spegling eller ett föremål, ger ifrån sig och som följsamt fångats upp av konstnären till ett sammanhållet verk."
Stig Anesäter, Västerbottens Folkblad 14 02 95
"När man träder in i Galleri Fokus lokaler ser man genast att A.W. är en konstnär som trotsar sina många kollergors rädsla för det sköna. Han är en färgromantiker och både valörer och klanger i de mestadels abstrakta bilderna berättar om den skönhet som finns mitt i kaos och om det lugn som stormens öga skänker.
...om balans i en inre eller yttre syn, om möten mellan kroppar och kulörer, mellan fyllnad och tomhet, om lugn och avbrott i lugnet osv och han gör det med en behaglig kolorism. "Det är en alldeles speciell lyster i färgen Anders Wallin åstakommer i sina målningar utförda på tunna kopparplattor. Ovanpå plåten ligger lager av papper, gummi, och färg, medan underlaget har rispats upp så att man förnimmer ytans skiftningar och strukturer i färg och material. Konturerna har blivit otydliga och bildinnehållet fragmentariskt. Även när koloriten är mörk, bestående av svart och blått, är den stark, intensiv och dess lyskraft ligger på målningarnas ytor."
Leenah Malmi, Västerbottens-kuriren 27 02 95
|
|
"..Poesi i sak har uppstått, sådan som Carl Jonas Love Almqvist ville nå fast tvärt om, sak i poesin; det föreställande verkliga framträder mitt i den drömda skönheten. ..Mycket är formstilleben och bildbygge och sympatisk konst. Wallin är inte rädd för det vackra, någon gång nästan skamlöst orädd, och det skall inte heller vi vara."
Olle Bergkvist, Södermanlands Nyheter 1994
"Äkta målarglädje med sinnlig färgprakt lyser upp det stora utställningsrummet på galleri Bild och Form. Akvarell har varit hans specialitet sedan flera år tillbaka.... Men nu förbleknar de flesta av hans akvareller i ljuset av målningarna....De lyser upp med en lyster som förstärks av metallisk glans... Teknisk uppfinningsrikedom förenas med ett kompositionssätt som syftar till harmoni. Han kombinerar tjockt akvarellpapper och plåt, lackfärger och ytor som förefaller rostiga och förvittrade. Hans färgval biter sig fast på näthinnan ; ett Klein -blått och ett kadmiumgult, intensivt rostrött och rostbrunt och ett dunkelt mörkrött som skälver av inre värme. En geometrisk medvetenhet döljer sig bakom de abstrakta färgfläckarna, bakom fältindelnigarna och bakom de lätt dragna streckens placering. Han låter en kant av bårdytan fungera som ram, som ger intryck av att bilden öppnar ett hål i väggen. Med andra ord: Anders Wallin odlar med framgång det klassiska måleriets värden."
Kristna Mezei, Vestmanlands läns tidning 1993
"En svit mycket flyhänta och ljusflödande akvareller från den grekiska övärlden har skissens form men där Wallin med snabb hand lägger ut färgerna som rumsgivare, tyngdpunkter och temperatursättare. Koloristiskt är det helt suveräna kompositioner som äger både tyngd och lätthet på samma gång. I akvareller på plåt växer i flödande färgläggning en sorts abstrakt impressionistiska bilder fram som låter betraktaren ana naturen som figurativa element i dova färgskalor med lysande högtonsaccenter. Själva bearbetningen, en mekanisk patinering, hör till uttrycket i form av slipspår, skrapningar och uppruggade ytor. I undermålningen har han också lagt in bladguld som framträder skimrande i de genombrutna färgskikten på plåtytan, för det är så att akvarellpapperet bara utgör en inre 2plan2 på plåten och de skilda texturerna i akvarellpapperet med sin ofta grova gräng spelar mot plåtens helt släta eller rispade och omgärdande yta. Slutresultatet, när ytan har fått sin isartade fernissa, bidrar till både slutenhet och en livgivande högglans i själva motiven av kutiga skär i havet, en tungt vresig stadssilhuett, eller vattenspegeln på en skärgårdsfjärd. Här har konstnären med en omständlig och lagerrik metod gjort just ett känslomässigt avtryck, ett subjektets fingeravtryck mitt i den konstnärliga processen. Spännande och många gånger vackert är det."
Stefan Nilson, Närkes Allehanda 1992
"Wallins akvareller är ofta mycket stora utan att konstnären för den skull tappar greppet om formatet. Tvärtom, särskilt de stora bilderna äger en skildring av ljus och atmosfär som är intressant. I akvarellen Slör är färgen varmt brun. Teckningen av en båt är summarisk, det är ljuset i bilden som är viktigt. I Löv finns en lättsam och spirituell teckning och ett nästan impressionistiskt ljus. Fylld av dis, fuktig kyla och stillhet är Islandskap medan hettan i solljuset runt Liggande modell är bländande."
Margareta Karlsson Ring, Norrköpings tidningar 1990
"Det handlar om ljus, ljus som fångas mjukt och vackert som den betydelsebärande delen i luftiga akvareller. Motiven är ibland upplösta, på gränsen till abstraktioner. Särskilt landskapen, oerhört vackra, är milt tecknade och mer en försiktig och stillsam koncentration av luft och ljus. Här finns också modellteckningar med syftning till odalisker och venusar i konsthistorien. "
Britt-Marie Engdahl, Folkbladet 1990
"Av akvarellisten krävs såväl behärskning som stundens utlevelse, åtminstone om man arbetar så okonventionellt som Wallin, i den traditionsbundet 2försiktiga2 akvarellgenren. De Wallinska formverserna bygger upp mjuka kammarmusikaliska ackord, med spontan målarkänsla i lyckligt behåll. Här bildas öppet rum, stor kontaktyta, fritt från hämmande konstteoretisk polemik. Tänkarmössan är avskruvad, i fri anda öppnas väg för dialog med publiken. Wallin rör sig obesvärad mellan naturmotiv och rent klottriga formlekar med penseln. Den kontaktsökande känslan uppstår inte genom motivisk berättarkonst utan främst genom bildernas materialitet; färgytornas självständiga svävande mellan fasthet och mjukhet, en medvetet genomförd skiktning av akvarellpigment och papper, bildar en försiktigt beröringsvänlig yta."
Anders Engman, ST 1990
"Där blommar den rikt flödande färgen, verkligen vått i vått, där han suveränt fångar upp de ostyriga färgrännilarna ordnar dem till sensuell, hudvarm yta, gärna med skönt dekorativa inslag av magisk teckensymbolik... fylld av ungdomlig lust och vitalitet."
Stig Johansson, Svenska Dagbladet 1989
"Anders Wallin berättar flödigt i akvareller, som ofta är uppdragna i storslagna format. Färgskalorna är läckra och eleganta, mot det leende hållet. Som förhistoria till bilden verkar ofta en verklig iakttagelse finnas, ett naturfenomen, en skidbacke, människor i rörelse. Wallins recept är att göra abstrakt sköna och rytmiskt artikulerade bildytor, där spår, fläckar och fyrkantiga färg "paket" skapar en harmoni utan komplikationer. Bildmaterialet ger behagliga associationer. Man kan tolka bildernas funktion genom att anta att vilja till samförstånd, själslig njutningslust och behov av komplexa upplevelser, är viktiga drag hos människor i dag. Trots att Wallins bilder är superestetiska, passar de därför ändå in i dator- och kunskapssamhället."
Nils-Arne Holmlid, Göteborgs posten 1989
"Anders Wallin är en av Sveriges främsta akvarellister"
B Yngvesson, Sydsvenska Dagbladet 1989
"Wallin förankrar sina abstrakta uttrycksformer i realistiska bakgrunder. Färgtemperaturen är anpassad efter våra breddgrader. Motiven är gestaltade i överraskande djärva färgkombinationer som öppnar möjligheter för varseblivningen att se saker på olika sätt. Trots den radikala färgsättningen lyckas Wallin skapa en harmonisk jämvikt i bilderna. Detta tack vare en fin känsla för komplementfärgerna och en stark formstruktur."
Niclas Sjögren, Nynäshamns posten 1987
"Klarare, enklare och helt utan rädsla koncentrerar sig Anders Wallin på färgens och formens möjligheter att väcka ett slumrande seende. Med självklar dekorativ känslighet arbetar han fram ovanligheten, det udda, det slagkraftiga i sina serigrafier, collage, akvareller. Han tillhör en ny generation utan mystiska problematiseringar och ska det nu vara ren formglädje och färgsprakande träffsäkerhet, så är det riktigt så som det görs här."
Ingamaj Beck, Aftonbladet 1986 |